Skiftnyckel, enda verktyget du behöver!

Som skiftnyckels enda utsände ska jag här redogöra lite för fenomenet Ullared. Igår gjorde jag mitt första och förmodligen sista besök på varuhuset i Ullared, min sambo var överlycklig över att jag följde med. Jag hade två syften med resan, det ena var att försöka hålla nere pengaåtgången ur vår gemensamma hushållskassa samt att dokumentera detta fenomen för skiftnyckels räkning.

Min första tanke när jag kom dit var: “Har inte alla människor något jobb att gå till”? Min sambo upplyste mig om att det var relativt lite folk där just den dagen men det har jag väldigt svårt att tro. Efter att ha studerat människorna där ett tag så fick jag svar på min första tanke, det är knappast någon som skulle vilja anställa någon av de personerna som springer runt där. Det kändes som om de tömt alla trailerparks i USA och skeppat över dem med båt till Göteborg för att senare med tusentals bussar slussa dem vidare till Ullared. Majoriteten bestod av feta kärringar i åldern 40+ som trodde att de var på folkrace fast med kundvagnar. Mitt enda nöje var att stå så mycket i vägen med min vagn som bara gick samt att vinna varje närkamp när det var krig om en öppning i någon gång. Utan att skryta så lyckades jag mycket bra med detta, de rutinerade krigarna där inne tittade på mig med avsky men jag kunde även utläsa lite respekt och förundran i deras ögon.

Visst är det roligt för den undre delen av den nedersta samhällsklassen att kunna ta sina socialbidrag och slå ihop det med barnbidraget och eventuellt några checkar från Lions och sen samlas och diskutera 19kr-parfymer och lyxa till det men en “finmiddag” någonstans bestående av fläskkotletter med klyftpotatis samt bearnaisesås. Men för en utomstående betraktare ger detta ett lätt illamående som förstärks ju längre man vistas i denna miljö. All den entusiasm de visar när de vrider och vänder på varenda skitpryl de inte kunnat hittat på Rusta eller ÖB visar vilken förlorad del av samhället de tillhör.

Fortsättningsvis så blev våra två kundvagnar snart fulla och min sambo ignorerade totalt mina försök till att ha en någorlunda ekonomisk hållning och droppen var när det bestämdes (diktatoriskt) att vi skulle gå och betala och sen gå in igen. Första kvittot landade på 4900kr!!! Då var min första tanke att det var ändå lite positivt för då behöver vi inte gå in igen men ack så fel jag hade. Men under andra omgången fick jag ändå ta i och säga ifrån på allvar när min sambo fick för sig att hon skulle köpa en vinterjacka. Då sa jag att den dagen vi bor i en husvagn och duschar en gång i veckan i offentliga sporthallar så ska vi åka till Ullared och köpa kläder åt henne men innan dess så handlar vi våra kläder någon annanstans. Jag lyckade hålla nere det andra besöket till 400kr. Och till råga på allt så trodde hon att vi skulle köpa 12-pack strumpor där. Jag känner till den typen av strumpor, hål över allt efter en promenad på 300m, jag köper våra strumpor på www.strumpbutiken.com i stället till samma priser fast med kvalitet.

Om jag sammanfattar själva affären så är det som en blandning mellan ÖB, Harald Nyborg, Rusta, Willys och Kupan. Priserna kan jag tänka mig ligger rätt lika de affärerna, varken dyrare eller billigare. Vi fick med oss massa julklappar billigt som man kan ge bort, skitsaker som säkert går sönder efter några veckor men huvudsaken är att de är hela när paketen öppnas. Jag ska avsluta denna text med ett ordspråk: “En gång är ingen gång, två gånger är en vana”. För min del stannar det vid en gång!

Bahco