Skiftnyckel, enda verktyget du behöver!

Då var man hemma från Turkiet igen och till min fasa så har inte bloggen blivit uppdaterad under den tid jag varit iväg. Det var en upplevelserik resa där en kompost av grava fyllor, jordbävning och hotellbrand ger fina minnen för resten av livet. Jag är mycket imponerad av den turkiska brandsäkerheten. Vi satt och drack några groggar på fjärde våningen och grannen bredvid oss var snäll nog att upplysa oss om att hotellet brann. Det finns ingen anledning att installera brandlarm utan det bästa sättet är att lita på att alla hotellgäster på ett eller annat sätt blir upplysta om branden ändå. Jag tänker inte skriva detta inlägg som en vanlig reserecension där jag mjäkar ur mig hur skönt det var och vilken lyckad resa vi hade och att jag grät när jag var tvungen att åka hem utan tänker i stället berätta sanningen för er om detta jävla skitland.

För det första så ska vill jag klargöra att detta är ett muslimskt land för er som inte visste det (förmodligen de flesta av er som läser denna blogg). Personligen är jag inte religiös då jag är en förnuftig människa men respekterar givetvis människor som har en tro, oavsett religion. Men det som störde mig något fruktansvärt är att i muslimska länder så sätter de upp stora torn med högtalare ut åt alla håll lite varstans i städerna. Genom dessa ylar de, som när Monica Seles slog en rak forehand, flera gånger om dygnet och gärna tidigt på morgonen när man är riktigt bakfull så att man ska vakna klibbig av svett i värmen för att sen inte kunna somna om.

Det tog inte många timmar i detta land innan man märkte att de flesta människor här är skojare, tiggare och tattare. Det gick inte att gå på gatan utan någon skulle försöka lura av en de turkiska sedlarna med deras landsfader Ataturk på. “Yes please” var det stående utrycket som alla började med vilket ledde till att jag totalt ignorerade dem. Min första tanke var att jag skulle skita i alla ställen som försökte tvinga in oss men var tvungen att ge upp av den enkla anledning att vi då inte skulle kunna äta och dricka något på en hel vecka. Och när man funderade på att kanske inhandla någon souvenir eller klädesplagg så har de givetvis inte märkt ut några priser utan man var då tvungen att fråga. Priset de då drar till med ligger någonstans i paritet med att handla ett paket kaffe på Preem och man var då tvungen att pruta om precis allt.

Om vi då går över till det viktigaste med en sådan här resa, alkoholen. Jag levde i den tron att man kunde dricka mycket billigt i Turkiet men blev ganska snabbt varse om att detta inte var fallet. Skulle du köpa deras inhemska öl som var den billigaste i en vanlig affär så kostade den mer än om du går på bolaget och köper “Den Sistes” favoritöl Harboe. Drinkarna låg någonstans mellan 70-80kr och då ganska nära de svenska priserna kunde man först tro. Detta är en av de största bluffarna då de gör extremt friska och goda drinkar fast de häller bara i 2cl alkohol. Vinsten de då gör i och med detta är enorm då de inte slösar på spriten samt att gästen inte blir full och kan dricka i princip hur många som helst. Ett par av dagarna var vi tvungna att gå och köpa sprit och red bull i en affär och trycka i oss innan vi gick för att få någon sorts berusning. Då jag var denna bluff på spåren så la jag fram min teori för en servitör på en restaurang som ej förnekade den utan helt plötsligt började fylla drinkarna med enorma mängder sprit i hopp om att jag skulle supa bort min slutledningsförmåga och ej kunna sprida denna sanning vidare. Behöver jag tillägga att det blev tidig läggdags för mig den kvällen?

Hur var det då med kvinnorna i detta land? Min gode vän “Den Röde” brukar alltid påpeka att man måste provcykla lokalbefolkningen när man är iväg på resa och då rekommenderar jag honom inte att åka till Turkiet för så vitt jag kunde se så fanns det inga kvinnor här. På en vecka såg jag högst 10 inhemska kvinnor varav 2st arbetade på Burger King och 1 var passpolis. Den fjärde kvinnan jag såg badade vid stranden helt iklädd sin religiösa mundering vilket då gjorde det omöjligt för mig att bedöma hennes sexuella preferenser. 

Det finns flera saker i som anses normala i Turkiet som vi i Norden upplever lite märkliga och jag ska nämna några stycken. Åka en hel familj på 5 personer på en och samma vespa. Om man använder sitt signalhorn på bilen så upphäver man stoppskyltens betydelse. Låta sin törstiga 9-åriga son hinka i sig öl i samma tempo som Vanadium en fredagkväll. Jag skulle kunna göra listan hur lång som helst men försöker hitta ett avslut på detta inlägg.

Om jag ska sammanfatta resan så var det för det första sjukt varmt, runt 45 grader hela resan. Turkarna tar betalt för precis allting och försöker även ta betalt för saker som inte existerar. Jag garanterar att turken som tillagade planksteken näst sista dagen tog extra betalt för den magsjukdom han gav mig och min sambo så vi var tvungna att kriga om vem som skulle få använda toaletten. Papperskorgen utan lock som stod bredvid toaletten där man är tvungen att slänga skitpapperet då de inte byggt riktiga avloppssystem blev snabbt överfull. Duscharna i Turkiet fungerar som så här att antingen har du full värme så du bränner hallojen av dig eller så har du det iskallt så den krymper till oigenkännlighet, det finns inget “lagom” här. För att göra plågan ännu längre så var strålhastigheten jämförbar med en medelpiss.

Slutligen vill jag bara tacka mitt resesällskap för en kanonresa för trots allt så hade vi det sjukt trevligt. Turkiet är som nämnt i rubriken still the land of the “rövknull” och det är turisterna som hela tiden får böja sig framåt och med gråten i halsen ta emot.

Väl mött!

Bahco