Idag samlas människor utanför säkerhetssalen vid Stockholms tingsrätt när hovrättsförhandlingarna i det uppmärksammade målet mot “Stureplansprofilerna” ska inledas (läs artikel på SvD alt. i DN). Jag liksom många andra blev uppretade över den friande tingsrättsdomen utan att egentligen vara insatt i processen. De två åtalade blev friade av tingsrätten och en viktig fråga här är huruvida tingsrätten bedömning håller gentemot lagtexten. I detta fall handlade det om uppsåtsfrågan, visste de åtalade att kvinnan motsade sig sex? Det tingsrätten var tvungen att ta ställning till var om de var medvetna om att hon just då trots att samlaget började frivilligt inte ville samt om de hade uppsåt att skada henne. Det är väl självklart att en kvinna mitt i ett samlag ska kunna säga nej när de börjar göra henne illa. Tingsrätten fastställde att kvinnan fått utstå våld och förnedring men de fann det inte styrkt att de åtalade var medvetna om att de skadade henne.
Det som gör mig mest irriterad är att tingsrätten faktiskt följde lagen till fullo och drog den till sin spets när lekmannajuristerna i vanliga fall brukar döma helt godtyckligt och utan förankring i lagtexterna. Även om de inte kunde bevisa uppsåtet så borde man inse med lite sunt förnuft att det inte går att våldta någon utan att själv inse det. Den bevisning de skulle lutat sig mot är kvinnans många skador, de ansågs visserligen som lindriga men det är svårt att tro att de skulle uppkomma med medgivande. Så här kommer vi till grundfrågan, vilket är viktigast, rättssäkerheten eller rättvisan? Det hade varit stor skillnad om vi hade haft en tradition i Sverige att konsekvent hålla oss till de exakta formuleringarna i lagboken men så är inte fallet. Om allt pekar på att en våldtäkt ägt rum men det enligt lagtexten inte går att anse åtalet styrkt så kanske det är dags att se över lagen. I detta fall hoppas jag då att man tummar lite på rättssäkerheten (om man mot förmodan inte kan styrka åtalet mot lagtexten vilket jag som ickejurist tycker att man borde kunna) och ger den stackars kvinnan rättvisa, för det är de aldrig sena med att göra i andra brott som inte är av sexuell karaktär.
Loading ...
9 kommentarer ↓
1 Strutsman // Sep 27, 2007 at 10:15
Du menar att det skulle kunna vara rättvist att strunta i rättssäkerheten?! Det är en något konstig syn. Vi kan inte döma någon utan övertygande bevis för att brott begåtts.
Är det någon vi bör kasta sten på här så är det alla de tjejer som anmäler någon oskyldig för våldtäkt. När vi vet att oskyldiga ibland anklagas så har vi helt enkelt inte råd att döma utan verkligen övertygande bevisning. Då räcker det inte ens med blåmärken och skrapsår. Speciellt inte om målsäganden tidigare gått med på den typen av sexuella aktiviteter.
Och är det något vi verkligen inte ska ägna oss åt så är det att döma folk utanför domstolarna. Alla de som demonstrerar utanför domstolen borde skämmas! Oavsett hur rätt de tror att de har.
2 Bahco // Sep 27, 2007 at 10:26
Vad jag menar är att rättssäkerheten redan är urholkad i vårt land och folk döms för mycket mindre indicier än detta så visst blir en friande dom orättvis enligt den praxis som råder. Här finns dock teknisk bevisning vilket det i många andra fall inte gör där man endast gått på kvinnans berättelse. Domstolarna får vara konsekventa i sin lagdömning, det ska inte vara ett lotteri för den åtalade/målsägande vilka det är som sitter där framme.
3 noctivagus // Sep 27, 2007 at 10:52
Håller med dig. Det är viktgit att inte släppa på rättssäkerheten. Men absurda beslut pga gammal eller luddiga lagar måste ses över. Det är ju löjligt, skulle killarna varit medvetslösa? för annars måste dom förstå om en tjej säger nej mitt i allt.
4 Glenn Humle // Sep 27, 2007 at 11:10
Det är konstigt att det alltid är synd om grabbarna/männen som utför sådana här handlingar. När Billy Butt begick umgänge olovans så blev han straffad för att utnyttja sin position som direktör. Men när dessa “Stureplans-profiler” sonderar efter villiga fulla kvinnor som de sedan kan utföra/förnedra med sin “hårdare” otukt på, så är det synd om dem.
Inte för att jag vill ge Billy någon upprättelse för han gjorde helt enkelt fel och skall/har fått sitt straff för det.
Det intressanta med denna rättegång är ju utgången för den kommer tala om för allt “innefolk” hur ett sexuellt umgänge får ske, dvs vart går gränsen.
Jag vet inte vem som har rätt eller fel i denna rättegång men jag hoppas att rätt blir rätt!
5 Taher // Sep 27, 2007 at 11:50
Som jag har förstått det så ansåg tingsrätten att det kvinnan objektivt sett utsatts för en våldtäkt. Anledningen till att det blev friande domar var att männen inte förstått att hon inte ville, dvs det subjektiva rekvisitet var inte uppnått.
Om detta är effekten av våldtäktsmännens sinnessvaghet så borde helt enkelt den typ av handlande vara straffbart oavsett om de inser vad de gör eller ej.
6 Fjasco // Sep 27, 2007 at 12:06
Nu vet jag inte hur mycket juridik du har studerat, men prejudikat och praxis går ju i allmänhet för lagtext. Detta används konsekvent, och det är inget konstigt med det. Har du några bra exempel på när lekmannajurister “brukar döma helt godyckligt”? Skulle vara intressant att veta vad du syftar på.
7 Bahco // Sep 27, 2007 at 12:31
Jag har ingen juridisk utbildning överhuvudtaget men har ganska bra erfarenhet av rättsväsendet ändå. I tingsrätten döms det ofta utefter någon slags “sunt förnuft” och det är i många mål man kan se att domaren inte varit överens med nämndemännen och sen har hovrätt rivit upp domen. Praxis var ett olyckligt val av ord och vad jag menar med det är den rådande mentaliteten inom rättsväsendet då det ofta blir lite godtyckligt. Om vi som exempel tar andra våldtäktsmål där den åtalade blir dömd på endast kvinnans berättelse utan någon form av teknisk bevisning alls i jämförelse med detta mål så borde detta leda till fällande dom. Vad jag eftersträvar och som jag nämnt tidigare är att rättsväsendet ska vara konsekvent dömande och att det inte ska vara ett lotteri vilken domare man hamnar framför. Jag har själv hört råd från advokater att en överklagan ska dras tillbaka för att den domaren är känd för att höja straff i stället för att sänka. En sådan vetskap hotar rättssäkerheten då den åtalade inte vågar få sin sak prövad bara för att han haft otur att hamna i en viss rättssal.
Jag kan inte ge dig ett konkret mål men visst har jag genom åren sett folk bli dömda på mycket lösare grunder än det “stureplansmålet”. Det är ofta också som den juridiska expertisen i tingsrätten (domaren) blir nerröstad av lekmännen.
8 Mårten // Sep 27, 2007 at 12:41
Ge ett konkret exempel!
9 Bahco // Sep 27, 2007 at 13:42
Jag vet inte vad för typ av exempel du är ute efter men jag har själv för många år sedan blivit dömd av en oenig tingsrätt för att senare bli friad av en enig hovrätt. Jag kan även sen visa ett annat exempel som gäller våldtäkt då en sundsvallsbo blev dömd av oenig tingsrätt men friad av hovrätten (http://www.st.nu/artiklar/utskrift.php?id=665084). Men i stället för att sitta här och rabbla exempel så är diskussionen det intressanta. Det känns ändå tryggare i en hovrätt då det där sitter 3 domare (i alla fall om man är oskyldig) :). Det är viktigt i en rättsstat att man har rätt att överklaga men ett problem är att det skiljer så mycket i juridisk kompetens mellan tingsrätt och hovrätt i och med att det bara är en domare den lägre instansen och tre i den övre. Jag tror det är omöjligt att komma undan en godtycklighet i tingsrätten där den juridiska delen av rätten är i minoritet. Det ska även tilläggas att jag tror godtyckligheten är större i mindre fall som inte får stor massmedial uppmärksamhet. En vaneförbrytare med brett register får kanske inte sitt fall lika väl genomgånget som en förstagångsbrytaren som kanske är en respektabel samhällsmedborgare.
Sen har vi även en genusaspekt i diskussionen då vi ser män i större utsträckning blir dömda till hårdare straff än kvinnor. När det gäller misshandel döms 22,9 % av männen till fängelse och 7,2 % av kvinnorna. För grov misshandel döms 81,7 % av männen till fängelse och 63,9 % av kvinnorna. Dessa siffror baseras på en rapport som kommer från åklagarmyndigheten och gäller domar mellan 2000-2005.
Skriv en kommentar