Ja, jag vet. Jag är som vanligt mycket sent ute men har nu upptäckt programmet grannfejden som går på TV3. Jag tankade hem lite avsnitt och har nu tittat på det i min bakfylla främst då för att visa för mig själv att det finns folk som mår mycket sämre än vad jag gör. Själv lever jag i en grannsämja som var på väg att gå åt ett negativt håll men reko som jag är arbetade jag aktivt för en positiv utveckling. Jag pratar då om den orsaken som många gånger orsakar en grannfejd, en gemensam häck. Jag har en slags fobi för kroppsarbete men har exemplariskt varje år skött min sida av häcken och klippt den ihop med mina grannar.
Det som däremot skulle kunna mynna ut i lite osämja och som redan varit föremål för vissa diskussioner är vårt gemensamma ogräs under samma häck. Min kära granne menar att mitt ogräs sprider sig över till hennes sida och att jag behöver rensa bort ogräset på min sida. Min inställning är att ogräset ändå är under häcken och det har lika stort berättigande här i naturen som alla andra växter. Jag har flera gånger under 4 år vi bott här rensat ogräset men blivit slappare för varje gång och nu är jag i det stadiet att jag försöker klippa bort det så gott det går med gräsklipparen. Det är alltid trevliga hälsningar och uppdateringar om vår vardag varje gång vi träffas men jag ser flera gånger hur hon tittar under min del av häcken när hon går förbi min tomt. Men hon verkar också vara en kompromissvillig dam så hon har ett par gånger bett mig försöka klippa längre in med gräsklipparen då hon nu förstått att hon inte får ner mig på knä under häcken för att rycka detta ogräs från rötterna.
Då min nuvarande grannsituation är god så ser jag med skräckblandad saknad tillbaka på en tidigare grannkonflikt från tiden då jag bodde i min ostädade ungkarlslya i gettot (ni som vet vem jag är vet var gettot ligger samt vilka grannar jag syftar på). I min trappuppgång fanns det 6 lägenheter men vi var bara tre hyresgäster, en på varje våning. Under mig hade jag en man i 45-årsåldern som var en hårt missbrukande man av diverse preparat samt ett våldsamt sinne i sitt rus. I våningen över mig bodde det en kvinna i ungefär samma ålder med precis samma missbruksproblem som även bodde ihop med en man som hon delade sorg och missbruk med.
Den största konflikten jag hade var med mannen under mig då han inte hade samma dygnsrytm som mig som då var industriarbetare och började arbeta klockan 06.00 varje dag. Konflikten bestod till största del av våld och hot om våld. Grannens näst största passion efter blandmissbruket av amfetamin och alkohol var dansband, gärna Arvingarna och då gärna på hög volym nattetid. Efter att ha flera nätter i rad vaknat till “Pamela, jag undrar, tral lala lala” så var min korta stubin bortblåst och konflikten öppningsfas inleddes och det blev en livlig diskussion där löften om kraftigt våld utdelades av båda parter. Dagen efter träffades vi i trappan och vi hade en medlingsmöte där vi kom överens att försöka lösa detta utan våldsamheter i framtiden och min granne lovade att inte föra liv på veckorna när jag jobbade. Löftet hölls exemplariskt från hans sida då lösningen var att hela pundargänget bara flyttade upp två trappor, alltså en våning ovanför mig i stället och jag vi var tillbaka på ruta ett.
Då jag aldrig haft några problem med kvinnan ovanför mig så var det lite tråkigt att hon skulle bli indragen i konflikten som nådde sin kulmen när de försökte gå in i min lägenhet. De skulle ta sig igenom dörren med hjälp av en järn-nia samt en stor förskärare en lördagskväll då preparaten gett dem mod att försöka ta mig av daga. Jag hade besök hemma och vi lyckades på ett hyfsat fredligt sätt få grannarna att gå upp till sitt.
Hela grannsituationen löstes av att missbrukaren under mig gick under jorden på grund av att han hade stora knarkskulder och kvinnan över mig åkte in på avgiftning. Den stora förloraren var förmodligen hyresvärden som hade ersättning för två ytterdörrar att kräva in som de aldrig fick se röken av, därav av min egen som jag inte kände som mitt ansvar. Den andra ytterdörren försvann i ett bråk pundarna sinsemellan.
Men det är ju så synd om dessa missbrukare och det är klart att Soc ska betala deras hyra och finansiera deras missbruk. Vi måste ju vara solidariska och inte sparka på de som redan ligger ner bla bla bla *spyr
Bahco









3 kommentarer ↓
1 Marcus // Mar 25, 2008 at 17:27
Var det så det var? =)
2 Bahco // Mar 25, 2008 at 17:34
Marcus: Kan hända att jag glömt vissa detaljer, det var ju ett tag sen
3 pettsson // Mar 25, 2008 at 22:33
haha de var tider men för mig att grannarna var rätt lugna
Skriv en kommentar