Skiftnyckel, enda verktyget du behöver!

Det är 2 mycket slitna skiftnyckelskribenter som kommit hem från Motörhead-resan till Göteborg. Konsertdagen började med frukost uppe hos Bo A Hjort någon timme innan tåget från Lessebo skulle avgå. Tåget var i tid för en gångs skull och “Den Siste” gjorde oss sällskap. Den enda som nu saknades på resan var Svartrockaren som skulle hoppa på tåget i Växjö. Klockan 10 korkade vi upp första ölen då ett av våra mål var att inte ligga för långt under Lemmys promillehalt och en av våra kamrater visade verkligen var skåpet ska stå men mer om det senare.

Efter 2 timmar på tåget hade vi lyckats bygga upp grunden för en bra fylla och vi hade i Borås nått det stadiet där våra medpassagerare börjat slänga blickar på oss och vi betedde oss allmänt störigt med högljudda diskussioner och överdrivna skrattsalvor. Tåget var fullt men vi hade en extrabiljett då en tilltänkt medresenär bangade ur så våra väskor kunde sitta bekvämt i en stol vilket verkade irritera de människor som inte hade sittplats.

Väl framme i Göteborg var det dags att möta upp “Strömstad” som tagit bussen till Göteborg. Strömstad lika full som han brukar vara runt 13.30-tiden när det är festligheter på gång och vi alla tog oss ett par styrkedroppar innan det var dags att leta upp vårt hotell. Under den timme vi befann oss på puben Pullman vid centralen blev Bo A Hjort utmanad av en nyss frisläppt värmlänning på att se vem som kunde dricka flest snapsar på kortast tid. Detta skulle visa sig vara en mycket dålig idé. Väl framme vid hotellet visade det sig att Bagdag-Bob i receptionen saltade det först övertalade priset med några hundralappar. Min första spontana reaktion var att börja diskutera detta men i just detta läge hade jag inget bra förhandlingsläge då min gode vän efter snapstävlingen låg medvetslös i hotellfoajen med 3-4 spyor runt omkring sig. Så det var bara att se glad ut och betala Bagdag-Bob det pris han ville ha.

Efter en stor kämpainsats så lyckade vi få vår kamrat in i ett hotellrum för att sedan bege oss vidare ut på krogen. Som vår vän Svartrockaren sa: “Vi har gjort ett jävla bra jobb nu grabbar, nu kan vi supa med gott samvete”.

Klockan var nu cirka 15.00 när vi begav oss ut efter mer förfriskningar och då bartendern meddelade mig och Strömstad att detta är det sista vi blir serverade idag tyckte vi att det var dags att lämna avenyn och titta till vår medvetslöse vän och se om han ville följa med på konserten. Vi tog en taxi till hotellet och jag och Strömstad hämtade Bo A Hjort som då var i kontaktbart skick och sen vidare ut till taxin. Då inträffade något mycket sjukt, Strömstad slet upp förardörren på taxin vilket gjorde chauffören så upprörd att han tyckte att en rak höger var på plats. Efter en stunds dividerande blev vi vän med chauffören igen som då körde oss till Lisebergshallen.

Foto: PAULINE BENTHEDE

Givetvis hade Lemmy och grabbarna börjat utan oss men det gjorde inte så mycket då vi ändå fick vara med i över en timme. Konserten var som en käftsmäll, tung ösig ölhävarrock från det att vi kom tills det var över. Lemmy visar att även fast man är över 60 kan man hålla en bra promillehalt samtidigt som man levererar den ena klassikern efter den andra. När man får se Motörhead vet man alltid var man får, man blir aldrig besviken och Lemmy och hans kompanjoner får 5/5 skiftnycklar.

Det enda man har med sig hem efter en sådan här resa är suddiga minnesbilder samt en rejäl baksmälla som förhoppningsvis släpper någon gång i veckan. Den Siste fick även med sig en skarp minnebild av en servitris som visade honom vad köttmarknaden hade att erbjuda.

Bahco