Skiftnyckel, enda verktyget du behöver!

Veckans anekdot ska denna gång handla om en resa jag gjorde en gång med en kamrat. Denna kamrat var en rolig sådan.

Det hela började med att vï båda arbetat hårt i åratal utan att ha haft semester. Låt oss kalla honom Fänrik Granat. När Han och jag kom ihop och drack alkohol så började det alltid att hända fantastiska saker.

Vi bestämde oss för att resa och det startades med en orgie i geografisk okunskap. Vi letade efter en restresa vart som helst bara där var sol och barer.

Vi hittade en till Phuket, 4000 kronor för en vecka!!! Det kan tyckas vara ett mycket fördelaktigt pris, om det inte varit så att det låg i Tjeckoslovakien! Att detta utspelade sej långt före Thailandsboomen kan nog var och en förstå.
Utan att kontrollera dessa fakta ytterligare letade vi vidare och hittade en resa till Madeira, “Denna pärla mitt i atlanten”. Den var ännu billigare och just då förstod vi inte varför. Vi bara högg den utan och tveka och gav oss av!

Gitarren skulle ju med givetvis och när vi kom till landvetter så ville de att jag skulle checka in den som värdegods. Det lät bra tyckte jag för det antydde att de skulle ta väl hand om den. (Den var i lissabon och vände. De blandade ihop Lessebo med Lisboa !!!)

Fram kom vi och landade på denna flygplats som tycktes vara ungefär 25 meter lång/kort!!! Helt mulet var det vilket det visst alltid var så här års, bara pensionärer som skulle titta på blommor.

Nåväl vi tog en tupplur och sen satte vi oss att läsa en liten bok vi köpt om den portugisiska historien och kulturen. Där stod att läsa att Madeira hade anekterats för massor av år sen av Portugal och att ön på den tiden var helt täckt av gran, därav namnet: Madeira=gran. Och då bönderna de fraktat dit hade svårt att odla bland all gran så beslöt de att bränna en del av skogen! Sedan brann det okontrollerat i tio år!!! Och under denna tiden hemsöktes de ofta av sjörövare!!! Efter läst detta kunde jag inte hålla mej längre utan skrattade så tårarna rann och fänriken likaså :). Det var så bisarrt! Sen kommer vi till moderkakan i historien, de skrev om “Fados”samt om hur de Portugisiska bönderna på fredagkvällen brukade träffas på byns lokala krog. Där sjöng de och spelade hellre än bra egen diktade sånger om död och olycklig samt kärlek, stod det att läsa i boken. Vi garvade återigen medans vi drog i oss ett par groggar.

Så… med gitarren på axeln gav vi oss ned till byns(Funchal) lokala krog. Väl där satte vi oss ner och drack samt spelade och hade ganska kul i all enkelhet, byns ungdomar satt och trallade med och vi kände oss välkomna. Sen började det trilla in folk. Dessa människor som var svarta av solen och rynkiga från tånaglarna till hjässan, med sina gamla ostämda gitarrer! Gud, sa jag! Det håller på att bli som i boken. Oja … de var trevliga och skrålade för fulla halsar.

Det lät som fan men det spelade ingen roll, tyckte jag … men ungdomarna höll inte med. De sa till de äldre som jag med min okunskap i portugisiska tolkade ungefär: Håll käften gubbjävlar:) … haha!!! Varpå boken blev till totalfakta!

Alla slogs med alla och hela baren slogs i spillror. Glasskärvor överallt. När det var över så gick barägarn och hans fru omkring i förödelsen och skakade på huvudena. Jag beklagade att det gick så illa med hans bar … och jag ska avrunda denna historia med hans enda ord … “Every friday … Every friday”.!